http://annorlundalandet.wordpress.com/2013/11/17/sa-har-gor-vi-tips-for-vardagen-i-livet-med-adhd-autism-asperger/
Citat
"Mitt barn som inte har diagnos lever i en familj som kämpar mer än andra familjer. Hur mycket jag än curlar henne så kommer hon att möta motgångar som inte alla barn möter."
"Vi försöker att vara lågaffektiva och flexibla. Det vill säga vi försöker att inte sätta hårt mot hårt, ställa överkrav, fråga för många frågor, stressa upp barnen och varandra. Vi lyckas inte alltid. Men det är vad vi tror på och försöker åstadkomma. Faktiskt så utvecklas våra barn ändå. Saker som var kämpiga för några år sedan blir lättare."
Min kommentar:
Vilken bra beskrivning av hur man rent praktiskt kravanpassar vardagen för att få det att funka. Nickar igenkännande till det mesta.
Mitt värsta/bästa curl är nog att jag alltid har klätt på alla mina fem barn (tre autistiska, två neurotypiska) utan diskussion, oavsett om vi befunnit oss hemma, på förskolan eller i skolan. Jag drabbades av en insikt där i hemmahallen för sju år sedan, att det var så jag ville göra. Och jag hade inga direkta argument för, det bara kom sig ur den där berömda magkänslan.
”Jisses vilka dömande blickar andra föräldrar har avfyrat i förskole- och skolhallarna.”
Idag vill två av barnen för allt i livet inte ha hjälp av ”morsan” med att klä på sig. En unge vacklar ibland, låt säga att hen vill ha hjälp en gång av tjugo. Men så är det 03:an och 04:an. De är fullt kapabla att klara påklädningen för egen maskin men jag hjälper dem. Jag hjälper dem med att spara deras energi så att det finns någon kvar när de väl kommer till skolan. Och så passar jag på att vara riktigt nära dem och tala om hur fina de är. Just i den stunden har de inga problem med närheten och att jag tar i dem. Win win situation!
Kram / Emelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar